Se intervjun med Claes!

1984 dök Claes på en sten, bröt nacken och blev förlamad från bröstet och ned. Han har sedan dess rest världen över för att öka kunskapen och skapa bästa tänkbara förutsättningar för personer som lever med bruten rygg eller nacke. Men parallellt har Claes gjort stor skillnad för att samma målgrupper ska få uppleva det han älskar mest – segling, hav och skärgård.

Claes seglade den klassiska R8 på 80-talet men fick efter skadan tänka om. Den minsta R-båten 2.4mR, eller Tvåfyran var under stark uppgång och Claes såg potentialen.

– Efter min skada 1984 förstod jag hur viktig seglingen var för mig och det var kul att fortsätta segla. Jag såg potentialen i att öka integreringen av paraseglare i klassen då Tvåfyran kan anpassas väl för olika funktionsnedsättningar, berättar Claes och fortsätter:
– Vi fick en stor spridning av klassen och 1989 arrangerade vi VM i Tvåfyra i Saltsjöbaden med 125 deltagande båtar med 15–20 paraseglare. Det var fantastiskt.  Vi hade ett ”daily first” pris för dagens vinnare och ett för bästa paraseglare och en av dagarna fick Peter Norlin och jag ta emot varsin pokal.

Tvåfyran blev också ”verktyget” för att växla ut integreringen med full kraft i Sverige genom Stiftelsen Skota Hem som Claes startade 1986 och projektet ”Segling utan Gränser” som startade 1994 med hjälp av Arvsfondsmedel. Kärnan var att besöka segelklubbar runt om i Sverige och visa på tillgängligheten genom prova på-segling i Skota Hems Tvåfyror till personer med funktionsnedsättning. Under tre år fick hundratals personer från Malmö i söder till Luleå i norr uppleva friheten att glida ut på havet och lämna sin funktionsnedsättning i land.

Basen för Skota Hems verksamhet är sedan 1994 den röda stugan bredvid KSSS klubbhus i Saltsjöbaden utanför Stockholm och verksamheten är snart inne på sitt 31:a år. Den fysiska platsen för Stiftelsen och verksamheten var viktig – att finnas vid ett av Sveriges största seglingscentra där både seglarskolor, träningsverksamhet, elitsegling och fritidssegling ryms.

– Det är viktigt att det kommer gula färdtjänstbussar och släpper av folk i rullstol på hamnplan och att inte alla åker Bentley. Det finns en viktig del i detta som handlar om att bli sedd. Att integrering fungerar på riktigt, säger Claes.

Claes har även bidragit stort till att segling blev en paralympisk gren, först som testgren 1996 i Atlanta och 2000 i Sydney som medaljgren med två klasser; tremansbåten Sonar och Tvåfyran. Claes vann uttagningen till Sydney och fick representera Sverige i Tvåfyran.

– Det var fantastiskt att segla på Sydney Harbour utanför Operahuset och ”The Heads”.  Men så fort det blev en paralympisk klass så dök det upp deltagare med väldigt ringa handikapp. Man blir klassificerad mellan 1-7 och jag med min höga ryggmärgsskada är en 1:a medan det finns seglare som saknar några fingrar på handen och klassas som 7:a. Men det är svårt att värdera handikapp och man måste acceptera att det inte blir helt rättvist, säger Claes.

Sommaren 2023 förverkligade Claes ytterligare ett drömprojekt – "LOVA - Segla Högre", en eskader i Stockholms skärgård för personer med ryggmärgsskada.

– Vi var totalt 29 ryggmärgsskadade seglare som deltog under olika delar av eskadern 2–21 juni. Jag sov själv 14 nätter i skärgården varav 10 i en tältsäng i vår ombyggda plåtbåt med hytt. Den har både handikapptoalett och dusch, berättar Claes och fortsätter:
– Vi hade även tillgång till en katamaran "Handicat" som har hydralstyrning vilket möjliggjorde att även ”Tetror”, personer med höga ryggmärgsskador och nedsatt funktion i armar och händer kunde kryssa upp i Furusundsleden.

Att möjliggöra för familjer där en person har ett omfattande funktionshinder, att segla några dagar i ytterskärgården, är nu ett viktigt mål. Detta hoppas Claes kunna fortsätta utveckla på flera av Sveriges kuster genom ett förestående arvsfondsprojekt. "LOVA -Segla Högre".