Gurra Krantz har alltid varit en god ambassadör och förebild inom svensk segling och nu har han tagit segling in i svenska folkets vardagsrum som populär skeppare i TV-succén Över Atlanten.
Gurra är en värdig mottagare av Pelle P-priset. Han lever väl upp till Pelle Pettersons värderingar och egenskaper, vilka är ett ödmjukt och tydligt ledarskap, att lyssna på omgivningen, stå för demokrati och medbestämmande samt vara innovativ.
– Oj, det var många fina ord. Men jag är givetvis stolt, glad och överraskad över priset, säger Gurra.
Efter ett långt liv i skilda roller inom seglingen har han gått från att vara känd i branschen till att bli en folkkär kändis i TV-succén ”Över Atlanten”.
– Visst är det skillnad mot hur det var innan jag började jobba med den här serien. Det är många som kommer fram och tackar för ett fint program. Det märks tydligt när jag är ute bland folk. Men det är bara kul och positivt, säger Gurra och fortsätter:
– En fråga som jag fortfarande får är om vi har en följebåt. Men det har vi inte. Vi tar en båt, stoppar i människor och åker i väg. Samtidigt får jag också en mängd frågor på mejl och sms om hur man gör för att få segla över Atlanten. Jag vet några som erbjuder seglingar och de är fullbokade ett par år framåt.
Just nu är förberedelserna i gång för det nionde gänget som ska i väg. Samtidigt som Gurra gör sig klar så har han sitt varv, Gåshaga Marina på Lidingö, att ta hand om. Och till våren fyller han 70 år. Men några planer på att trappa ner har han inte.
– Jag planerar inte så mycket. Ju mindre tid man har kvar desto mindre planering blir det. Just nu jobbar jag 100 procent på Gåshaga, cirka 40 procent med två säsonger av Över Atlanten i år och så föreläser jag till cirka 30 procent. Men så länge jag tycker det är kul och orkar så kör jag på. Det är framför allt två kriterier som ska uppfyllas. Ett är att jag har roligt, det andra är att kroppen håller.
Seglingen har funnits med i Gurras liv sedan skolan. Han beskriver tiden i gymnasiet i början av 70-talet som en flumskola med lärarlösa lektioner. Så när skolan inte gav honom det han vill ha, sökte han andra vägar.
– Jag hade bra betyg upp till gymnasiet. Men lärarlösa lektioner var inte min grej. Vi skulle alltså lära oss själva något vi inte kunde. Så när skolan inte levererade det jag förväntat mig, sökte jag ett område där det fanns mycket kvar att göra. Tekniskt, mänskligt och svårbemästrat. Det fann jag inom seglingen och det har gett mig så mycket, säger Gurra och fortsätter:
– I stället började jag segla mer aktivt och sökte mer definitiva utbildningar på egen hand. Det passade mig bättre. På ganska kort tid tog jag dykcert, flygcert, radiocert och cert för drakflyg.
Seglingen tog Gurra på en fantastisk resa, som professionell kappseglare på internationell nivå, under ett halvt sekel, med projekt som Midnight Sun, Carat, New Sweden, The Card, Tre Kronor, Intrum Justitia/Tokyo, Swedish Match, SEB och Victory Challenge. Och han har jobbat och seglat med stora profiler som Arved von Gruenewaldt, Pelle P, Wictor Forss, Thomas Wallin och Roger Nilson, för att nämna några.
Det som framför allt kännetecknar Gurra är att han älskar det han gör. Och han verkar också älska att det är full fart med flera olika projekt. Man undrar om det finns utrymme för avkoppling och reflektioner. Vad gör han då?
– Jag flyger. Det har jag gjort sedan 1978. Jag har en Cessna 182 RG tillsammans med en kompis. Att flyga ger mig mycket. När jag är i luften finns inga andra tankar än just att flyga. Det är härligt. Seglingen ger mig ingen direkt frihetskänsla. Men det är ett förbannat roligt jobb, säger Gurra.